Soerhagens
Jackknife ” Jackis” såg jag första
gången när jag var på kurs med Dolly
uppe hos Barbro Dahlström Soerhagens Kennel, han
var då 5 veckor och det blev kärlek vid första
ögonkastet. Jag köpte honom direkt, utan att
ha pratat med Annethe som var med barnen på någon
tävling. När jag kom hem och berättade
hur det låg till blev det omgående en tur
tillbaka till Barbro så att alla kunde träffa
honom.
Jack
var aldrig liten, han var stor redan när han föddes
och vid fem veckors ålder var han dubbelt så
stor som sina syskon. Tyvärr fick han inte ner
någon av sina stenar utan han blev kryptochid.
Det var Annethe som skulle träna honom och de gick
på flera lydnadskurser och var på boxerläger
men någon tävling blev det aldrig. Jack kunde
vi ju inte använda i aveln men man kan säga
att han var ”pappa” till alla våra
kullar så länge han levde för han älskade
valpar och blev snabbt insläppt till valparna av
tiken, oftast långt före någon annan
hund i familjen.
Jack
gjorde nog det bästa MH:t jag någonsin sett
en hund genomföra men någon korning kom han
aldrig med på p.g.a att han var krypt. Under de
nio år vi hade förmånen att ha honom
hemma var han bara sjuk en enda gång och det var
i kennelhosta, så även om hans liv bara blev
nio år så var det nio friska år han
fick uppleva och han trodde nog att han var unghund
hela tiden.
En helt OTROLGT härlig familjemedlem som vi saknar
något enormt.
